Jag ska ut och föreläsa både ikväll och imorgon. Det är den roligaste biten av mitt arbete. Eller. Om jag tar bort all prestation och enbart beaktar vad det egentligen är – att möta människor och prata om sådant som betyder något för mig – då är det något som jag verkligen tycker om och uppskattar med mitt yrkesval. Jag älskar att prata om etnologi, mat, människor och historia. Och det är liksom det jag kan.
Att ta bort prestationsmomentet är dock svårt. Så länge jag kan minnas har jag lidit av just prestationsångest. Visst har den blivit bättre med åldern då jag helt sonika inte orkar bry mig på samma sätt som jag gjorde förut. Sedan tonåren har jag gjort mitt bästa för att skjuta bort den där känslan av otillräcklighet och trots att saker känns jobbigt har jag fortsatt att utsätta mig för det som skrämmer mig. Som att göra tv, radio och ja – synas i allmänhet. Idag tar jag inte saker på samma allvar som jag gjorde förut och det finns mycket positivt med att åldras och just den biten, att inse att allt inte behöver vara på ett visst sätt, är något av det bästa.
När jag var och åkte skidor med min familj förra veckan kämpade jag med min egen otillräcklighet. Varför är jag fortfarande så dålig på skidor? Borde jag inte vara bättre än såhär vid det här laget? En eftermiddag åkte jag med min son och när vi swishade ner för den gröna backen ropade han till mig: GLÖM NU INTE BORT ATT HA ROLIGT!
Ha roligt? Jag skrattade till och tog mig ner, lite lättare i benen än tidigare. Han hade ju rätt i det där – jag tog mig själv på alldeles för stort allvar. Men det var inte där i backen som något hände med mig. Det var när jag kom hem. Det min son hade sagt till mig fick mig att fundera över min egen inställning till saker. Jag fastnar lätt i tankar där även det lustfyllda blir till något mätbart. När jag igår satt och våndades med att göra färdigt min nya presentation till en föreläsning hörde jag min sons röst i mitt eget huvud säga ”glöm nu inte bort att ha roligt”. Och det är en bra jävla röst! För jag älskar ju det här. Är det inte märkligt ändå att man en dag slutar leka? Att så mycket blir till projekt och att göra rätt. Även det som man älskar, som är roligt – blir något mätbart och prestationsstyrt. Nej, så vill jag verkligen inte ha det. Så det blir mitt motto för i år. Glöm inte bort att ha roligt! Allt behöver och bör inte bedömas eller utvärderas.
Så! Med det sagt. Denna vecka ska jag ha en kul vecka på jobbet. Och ni får gärna komma! Föreläsningarna som ni kan lyssna på helt gratis om du befinner dig i Malmö/Lund är:
Uppåkra Församling, tisdag 12/3
Jag kommer prata om det som jag kallar för den nya gröna tallriksmodellen. Kött, potatis, sås och sallad byts ut mot bas, smaksättare, topping och sås. Ett perfekt sätt att laga mer vegetariskt på – utan svåra ingredienser eller ens ett recept. Föreläsningen är gratis och pågår mellan kl 19-20 på församlingsgården i Hjärup. Läs mer här.
Lunds Universitet, onsdag 13/3
På Lunds Universitets arbetsmarknadsdag kommer jag att prata om hur mina studier i etnologi gav mig ett jobb, ett syfte och evighetslånga samtal med mig själv. En kort inspirationsföreläsning för dig som har funderat på att studera humaniora men som inte riktigt vet hur du ska använda kompetensen på arbetsmarknaden. Kl 13:30-14:00 på LUX, Helgonavägen 3 i Lund.
Och vill du boka en föreläsning till ditt företag eller organisation, skicka iväg ett mail! Jag kommer mer än gärna och pratar om mina gröna måltidsmodeller, framtidens mat, mathistoria och kultur. Eller något annat! Här kan du läsa mer om mina föreläsningar.

Åh det var det finaste! En så klok son du har.