Jag har egentligen inte tid med det här. På söndag behöver jag skicka in inledningen till den nya kokboken och i eftermiddag kommer Vegomagasinet-Mattias och Portionenundertian-Hanna på övernattningskalas. Tänkte laga kotlet i baguette med majonnäs, tomat och lök. MEN! Jag skrev ju igår om att jag tror på en kökstrend som är mindre skandinavisk, minimalistisk, stilren och mer… Almodóvar. Låt mig utveckla.
Varje gång jag kollar på Pedro Almodóvars filmer (ja, ni vet den spanska filmregissören som står bakom filmer som Volver, Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott och Julieta) slår det mig vilken otrolig estetik det är. Alltså den är verkligen helt unik i sitt slag. Jag kan ha filmerna igång (ljudlöst) i bakgrunden under tiden som jag gör annat enbart för att sättet han arbetar med färg på är så upplyftande och inspirerande. Det är verkligen inte alltid fint eller min stil – men det känns på något sätt.
Och just det där med att det ska kännas har jag fastnat för i min egen köksinredning. Ni vet ju redan att jag är en nostalgiker av rang och använder min pappas mormors gamla dukar, pappas farmors gamla glas, grejer mamma dukade med på Roslins väg och sådant som jag själv köpte när jag flyttade ihop med Calle i vår första etta. JA, matlagning är ju på många sätt och vis känslor (och inte enbart teknik…) så det är väl inte alls konstigt att man vill göra det till ett varmt och mysigt rum då? Jag tror också att jag själv på något sätt söker mig tillbaka till hur det kändes i köket under min barndom. Det var varmt, stökigt, alltid mycket folk, trångt i det lilla funkisköket. Men också mycket färg, dukar, gardiner, fula och färgglada Tupperwareburkar i skåpen!
Jag läste någonstans att Almodóvar ser inredningen i sin filmer som en egen karaktär. Köken ska vara lika levande och ha lika mycket personlighet som de övriga karaktärerna. Och det var en mening som jag inte kunde släppa riktigt. Jag har gått och funderat så mycket över köksinredning och karaktärer – och vem jag vill släppa in i mitt eget hem.
På senare år har det, som vi alla vet, varit otroligt inne att riva ut helt funktionella kök för att få sätta sin egen prägel på det. Ofta ser det likadant ut överallt sen. Köket ska vara fräscht, ljust och skandinaviskt. Eller amerikanskt med öppen planlösning och stor köksö. Men kanske att denna trend får en utmanare? Varma kök! Som är varsamt renoverade, gamla, lagade, omhändertagna – med historia. Och framförallt få fortsätta vara ett extra vardagsrum där man ska sitta och umgås minst lika mycket som man ska stå vid kastrullerna.
Vi har ju själva ett gammalt (jättefult!) kök från tidigt 2000-tal i vårt lilla radhus. Det är bruna luckor och ”italienska” aprikosfärgade klinkers på golvet. Först funderade jag på att måla allt vitt och bila upp golvet, men efter ha försökt arbeta med det jag har istället och lyfta blicken har jag ändrat mig. Jag gillar det fula. Jag målar väggarna (eller taket) i någon färg istället, byter ut handtag och omfamnar mitt fula Almódovarkök – och formar det till en karaktär med personlighet som jag vill umgås varje dag med.
SÅ! Det blir mitt tips till dig. Omfamna din inre Almodóvar. Jobba färg. Och kom ihåg: att fult kan också vara fint. Här kan du kolla mer på Almodóvars kök, obs spola fram 20 första sekunderna pga en väldigt märklig filmsekvens…
Och nu till det viktigaste! Har du inte ännu sett Almodóvars filmer? Då är det på tiden! Alla filmer finns gratis att se på Cineasterna. Bara att logga in med ditt lånekort! Jag rekommenderar särskilt:
- Volver
- Julieta
- Allt om min mamma