Det här är Elin Unnes. Första gången vi träffades var en oktobereftermiddag i Stockholm förra året. Hennes man Stefan Fält hade formgivit min tredje kokbok Brynt Smör så vi sågs på lite vin i deras lägenhet för att fira boken lite casual. Älskar detta par SÅ mycket. Och är nog lite smygkär i Elin, men helt ärlig – vem är inte? Nu har Elin börjat skriva krönikör här på sidan, vilket jag är så förbannat glad över. Elin är briljant. Och här kommer en kort liten intervju, så att ni får lära känna henne lite bättre:

Ge mig ett matminne! 

Mmm, när jag var liten var en av mina favoriträtter pölsa och en av mina favoritpersoner farmor. Jag kommer från ett hushåll utan halvfabrikat och en gång när mina föräldrar var bortresta och min farmor tog hand om mig bestämde hon sig för att laga min favoriträtt. Fram med köttkvarn, grytbitar från frysen, korngryn, kryddpeppar och så vidare. Så gullig farmor, och så gott! Sen när mina föräldrar kom hem igen så var min pappa helt ”Men, vart har hundmaten i frysen tagit vägen!?”.

Vem skulle du vilja bjuda på middag? 

Mig själv när jag gick i gymnasiet. Jag hade så jävla dåligt med pengar, och det är fan stressigt att inte veta hur man ska få tag på kvällsmat. Typ stora känslor kring tonåringar i samma situation under det gångna året, som haft stängda skolor och missat skollunchen.

Vem skulle du vilja bli bjuden på middag av?

Krögaren Alice Waters! Jag önskar mig ett flottigt stekt ägg på rostad brioche, tillagade i eldstaden hon har i sitt kök, med hjälp av den ikoniska äggpannan. Jag ÖNSKAR att jag kunde säga kokboksförfattaren Alice B. Toklas, som var Gertrude Steins hemmafru. Hon är bland annat känd för ett recept på rawbollar med hasch, som hon fick av den kända magikern Brion Gysin. Men jag äter ju inte kött, och nästan alla Alice B. Toklas recept börjar i stil med ”Skaffa fem vita duvor som du stryper med fingernyporna.”

Mat, kultur och odling. Varför är det så jävla kul? 

Men alltså ja, varför!? Det är där livet finns, va? Skillnaden mellan att överleva och leva? Jag tror det. Odla för att laga, laga för att njuta, och kultur, det betyder ju bokstavligen odling (som i att kultivera något). Så de går i en cirkel, alla tre.

Varför Paris? 

Vet du, det var det varmaste stället som det gick rimliga nattåg till. Jag hade åkt längre söderut, om inte resan blivit så förbannat lång. Men så fort min man och jag hoppade av på Gare de l’Est var vi liksom fast. Sen dess har nattågen slutat gå, men vi fortsätter åka. En gång liftade vi med ett fraktskepp.

Pssst, ni har väl inte missat Elins bok Paris För Foodisar? 

Säg något i matväg som man aldrig hittar i ditt kylskåp

Lyxprodukter baserade på döda djur. Jag är långt ifrån någon strikt vegetarian, men jag tycker liksom inte att det är lyxigt att äta folk. Jag tycker det är lyxigt att INTE äta folk.

Vad kommer man kunna läsa hos dig? 

Mat och film! Jag älskar att se mat i film, men blir alltid så fruktansvärt hungrig av det. Därför drömmer jag om att starta en filmfestival med specialmat, typ ”The Harder They Come” och jamaicanska ital-mackor, ”Mångalen” och ett stort gemensamt fat med vodkapasta, ”Blade Runner” och nudlar. Först ut här på bloggen blir det kung fu-film med RZA och Lucy Liu: ”The Man with the Iron Fists” och en meny med kinakäk i snabbmatstappning.

Beskriv din smakpalett 

Oh, pass, önskar jag hade en! Är alldeles för inkonsekvent 

Säg en underskattad råvara/maträtt 

Mmm, salt. Älskar salt. Det är också magi: insaltningar som får saker att hålla för evigt, och salt som medhjälpare när man gör mjölksyrade grönsaker. En äkta alkemisk ingrediens!

Och en överskattad! Motivation! 

Fyfan tryffel alltså. Jag tål det inte. Varenda vinter är det samma visa: den enda vegetariska rätten på finrestaurangen är täckt av ett BERG med tryffel, och är alltså det dyraste på hela menyn. Jag pillar den åt sidan och äter det under. En gång åt jag lunch på Tranan i Stockholm, och beställde spagetti med smör och tryffel, fast utan tryffel. Det gick på 300 spänn, utan dryck.

Du sitter på death row. Vad har du begått för brott och vad består din sista måltid av? 

Ha ha, JULIA! Jag gissar att jag begått nån form av ekoterrorbrott som gått fruktansvärt fel – jag är anarkist och är fascinerad av direkt aktion, som typ när det var en massa anarkister utklädda till jultomtar som började dela ut julklappar på NK, genom att helt enkelt bara ta grejer och ge till folk utanför.

Och min sista måltid skulle vara en repris på en lunch jag åt på St. John Bread and Wine i London. Jag hatar London och åt i protest, en hel eftermiddag, för att slippa gå ut igen. Det var så jävla gott. Till efterrätt beställde jag nybakade madeleinekakor. Servitrisen bad om ursäkt och sa att kakorna bara serverades till hela sällskapet, och vid det laget hade alla andra redan gått. Så jag beställde hela plåten själv. Sen tryckte en halv plåt madeleinekakor, gick tillbaka till hotellet, däckade, vaknade, åt upp resten och hoppade på Eurostar tillbaka till Paris.