Bröd och mjölk

Det är inte ofta jag skriver om böckerna jag läser. Skönlitteraturen är dock ständigt närvarande i mitt liv. När barnen var små och jag varken hade tid eller ork till läsning kände jag ofta att det var något som saknades. Fram tills jag började läsa igen och det föll sig så självklart – utan böckerna kände jag mig både vilsen och periodvis mycket ensam.

När min farfar gick bort ärvde jag stora delar av hans boksamling. En stor hög gulnade böcker som luktade svagt av cigarettrök av damm. En dag upptäckte jag att farfar hade antecknat i flertalet böcker under tiden han läst dem. Ofta var det reflektioner och understrykningar av sådant som han fastnat för – men ibland var det även annat. När jag läste dessa böcker var det som att farfar satt bredvid. En hemlig liten bokcirkel där jag både kunde finna glädje i bokens handling och karaktärer – men också förundras över vad min farfar hade fastnat för under sin läsning.

Sedan dess gör jag alltid detsamma. En markeringspenna och en bläckpenna alltid i högsta hugg. Jag föreställer mig att mina barn i framtiden kanske kommer ha samma behållning av denna anteckningsskatt och lära känna mig på nytt genom vårt gemensamma intresse för litteratur? Eller så läser jag böckerna själv på äldre dar och förundras över vad det var jag fastnade för som ung.

Och en sådan bok som jag inte kunde sluta anteckna i var Karolina Ramqvists senaste bok Bröd och Mjölk. Jag fastnade för den redan efter första sidan. Jag försökte sprida ut läsningen så mycket jag bara kunde. Jag ville aldrig att den skulle ta slut. När jag läste den sista sidan satt jag och kollade rakt in i väggen en bra stund. Och idag när jag vaknade kände jag mig nedstämd. Tänk att en bok kan vara en sådan följeslagare under flera veckors tid och väcka sådana känslor hos en att man känner sig både tom och ensam när det tar slut.

I Bröd och Mjölk följer vi en ensam flickas uppväxt – genom maten som hon äter och lagar. Vi följer henne genom mormors rispudding, mammas pannkakor, hennes pappas syrliga cheesecake. Varje rätt har en betydelse. Men den handlar också om mat som kulturbärare inom en familj, maten som en materiell representation för ens existens, olika generationers relation till mat, kvinnlighet. Om mat som tröst men också besatthet – om skam och osynliga gränsdragningar och om omsorg och destruktivitet.

Bröd och mjölk är framförallt så otroligt välskriven. I film är det många som använder mat för att bygga en karaktär, tänk på Tarantino som ett exempel. Och det är nog det som gör att man kommer så nära karaktärerna i Bröd och Mjölk. Ramqvist beskriver både dofter och smaker från barndomen på ett sådant sätt att man själv blir nostalgisk. Och givetvis börjar jag också själv fundera över min egen relation till mat. Ja, det är nog svårt att läsa boken utan att föra en ständig inre monolog och reflektion.

Att beskriva livet genom maten såsom Ramqvist gör är ett sådan genialisk inkörsport till samhällsfrågor om klass, historia, identitetsskapande och genus. Jag älskar att lära känna människor genom matminnen. Vad åt du som barn? Vad åt ni när ni firade saker? När jag berättar att McDonalds är en av mina favoritrestauranger väcker det alltid en himla massa intressanta samtal. För mat är mer än mat. Det är identitet, historia, kultur – ja, tillhörighet. Det kan vara ett hemligt språk, det kan vara tröst, det kan vara nöd – det kan vara komplicerat, ångest och sorg. Och det visar Ramqvist på ett sådant ypperligt sätt i detta mästerverk.

Jag rekommenderar alla att läsa Bröd och Mjölk. En bok som kommer stanna kvar i mig länge.

Här kan du köpa boken.