Detta är en krönika från Marie Birde/Roman Flamingo
Jag kan inte sluta tänka på det brittiska paret vars äkta kärlekshandling vid frukostbordet slog fel och resulterade i livslång… ja kanske inte bitterhet, men iallafall suktande efter den andres bröd.
Varje morgon började på samma sätt: Med te (naturligtvis, de var ju born and raised i England!) och fralla. Brödet skars upp i två, eftersom det är så frallor vanligtvis äts om man är ett par. Förmodligen är det också därför fralla är ett av världens mest uppskattade frukostbröd för familjer – det blir liksom inget svinn. Hursomhelst, frallan smörades och dagens val av pålägg lades på. Men så kom samvetsfrågan. Vem skulle få vilken del? Eftersom de båda var hyggliga, generösa människor som ville ge sin andra hälft allt bra och levde efter uttrycket ”handling säger mer än tusen ord” sköt de självklart över sin egen favoritdel till sin älskade. Bara det att de båda hade glömt fråga vilken del av brödet den äkta hälften föredrog. Inte förrän vid dödsbädden uppdagades allt och de slog sig i pannan för att de varit så korkade. Ett helt livs dagar hade ju kunnat börja aningens lite bättre. Förhoppningsvis kan de skratta åt eländet i himlen. Nu med rätt bröddel i näven.
Själv har jag lärt mig läxan och frågar nu alla jag gillar hur de vill ha sitt bröd. Jag vill ju inte ligga där på dödsbädden och få höra att jag alltid stal den bästa delen av frukosten. Gillar själv den undre delen, tror att det har med trygghet att göra eftersom det är den stadigare delen. Men jag är ingen psykolog, så välkomna att göra era egna tolkningar.
”Vägen till kärlek går genom magen” heter det ju och det var nog så det brittiska paret tänkte när de glömde prata med varandra.
Alan Alda, skådespelaren ni vet, är förstahandskälla på att det där med kärlek och mage stämmer. Om det inte hade varit för en fest där en kaka knuffades ner på golvet kanske han aldrig hade varit gift. Det var nämligen när det bara var han och tjejen som skrattade åt hans skämt som åt av den förolyckade kakan, och därmed bevisade att de var de enda två vettiga människorna på kalaset, som han träffade sin Arlene. 64 år senare är de fortfarande lyckligt gifta och tipsar singlar om att kasta ut kakor på mattan och se vad som händer, om nu inget annat funkar.
Önskar att de kunde skriva raggningstips för foodies jämt!
Själv visste jag helt säkert att jag hade träffat mannen i mitt liv när han åt en bit rå gul lök medan vi lagade middag. Jag har aldrig träffat något utöver mig själv som gör så. Inte ens han har gjort det sen dess, men då var det ju redan för sent. Hoppas det håller tills vi är hundra och lite till <3.
