Om Hôtel du Midi

Som ni vet läste jag Elizabeth Davids En omelett och ett glas vin tidigare i somras och sedan dess har jag tänkt på den i princip varje dag. Det är alltid ett sådant vemod att läsa klart en bok som man kommit att älska.

En, av många saker, som jag fastnade för i Davids bok var hennes utflykter till den franska landsbygden där hon bodde på hotell med halvpension. Allt låter på pricken som Talldungen, vilket ni vid det här laget vet i mitt tycke är den mest ljuvliga platsen i världen. 

David besöker i sin bok flera hotell med riktigt bra mat. Det känns nästan småjobbigt att läsa för jag önskar så att vi också hade hundratals Talldungen runtomkring i Sverige, precis som de verkar ha haft i Frankrike på 50-talet.

En av dessa platser som jag kommer att fastna för mest är Hôtel du Midi. I artikeln Chez Barattero beskriver David utförligt maten hon och hennes sällskap serveras under en långhelg på det lilla hotellet i Lamastre i södra Frankrike. Här blir David bekant med Madame Barattero, en av de mest respekterade kockarna i Frankrike under denna tid, med två Michelinstjärnor. Människor reste hela vägen till lilla Lamastre enbart för att äta hennes mat. Jag älskar att läsa menyn från Hôtel du Midi, en sådan skatt av rustik, traditionell fransk matlagning som det finns så mycket att lära sig av. Även om jag själv inte äter flera av dessa rätter kan jag få så mycket inspiration och uppskattar verkligen hantverket.

Barattero serverade fem specialrätter som gjort stället berömt. Dessa var:

• Galantine de caneton, en hel urbenad anka vars kött blandas med finhackat fläskkött, tryffel, konjak och gåslever. Blandningen läggs in i ankans skinn vilket sys ihop innan det steks i ugnen. Därefter bildas en lång tjock korv. Det är en paté som serveras i skivor utan någon som helst garnering.
• Pain d’ecrevisses sauce cardinal, queneller på kräfta som ligger i en tjock sås med hummersmör och serveras med ett par halvmånar av smördeg
• Poularde en vessie, en stor gödkyckling tillagad i en grisblåsa och sedan får sjuda i lergryta. Ett uråldrigt sätt att hålla fågeln saftig, enligt David. Serveras med en grön sallad med grädde i dressingen. MÅSTE prova laga en sådan dressing nu innan sommaren är slut. Det låter otroligt.
• Saucisse en feuilletage, korv inbakad i smördeg
• Artichauts Escoffier, en rätt på kronärtskockshjärtan med en krämig sås

Utöver dessa rätter beskriver David var de äter på Hôtel du Midi, dag för dag. Ett urval av dessa rätter var:

• Blettes à la crème au gratin: mangold som lagas i en fin gräddsås
• Potage de legumes: en tunn vardagssoppa som görs på morötter, potatis och andra grönsaker och smakar väldigt smörigt
• Gratin: en gratäng på courgetter och tomater med en mycket lätt vitlökssmak och tillredd i smör istället för olivolja

Dessa grönsaksrätter har jag tänkt laga mig igenom som ett litet sensommarprojekt. Sommaren är absolut inte över bara för att skolan och jobbet har börjat igen, glöm inte det.

En annan grej som jag fastnade för i detta kapitel om Hotel du Mini var “dessertvagnen”, ett begrepp som jag inte kände till sedan tidigare men som jag absolut ska spåna vidare i. Och så kommer det troligtvis ett eget blogginlägg om dessertvagnen, så småningom. Håll tillgodo!