Detta är en krönika av Femke Podsedkowska
Människan har alltid lidit av matbrist. Vi har exempelvis potatissvälten på Irland då en växtsjukdom slog ut hela befolkningens basföda, gulaschtiden efter första världskriget när en svart matmarknad bildades som gjorde enstaka individer till miljonärer – och såklart den franska revolutionen som på grund av de höjda matpriserna ledde till… ja ni vet.
Bristen på mat och kris är tätt sammankopplade. Det är inte så konstigt när man tänker på det, man är ju inte sig själv när man är hungrig. Människans uppfinningsrikedom ska inte underskattas och framförallt inte under svåra tider. I dagens läge ekar både plånboken och mathyllorna tomma. Bristvaror har utgått ur sortiment på grund av krig, inflationen tömmer sparkassan och el- och bensinkrisen ökar priserna på otaliga varor. Krisen är nära, inte minst för oss studenter. Efter den sjätte linsgrytan denna termin har det tappat sin charm att vara ofrivilligt klimataktivistisk i sina matval. Vegetarianismen är inte längre ett medvetet val utan snarare en nödvändighet – smaken av kött är ett minne blott och avokado på mackan är en osannolikhet.
För att råda bot på min egen veckomeny tänkte jag blicka bakåt, mot före detta kristider, för att se om det fanns några kloka och billiga recept att inspireras av. Kokboken Man tager vad man haver utkom 1942 i Sverige under en tid när man behövde ransoneringskort för att handla kaffe och andra exklusiva varor. Receptsamlingen var en del av tidningen Husmoderns utgivning och hade som syfte att lära husmödrar över landet att laga välsmakande, näringsrika och mättande rätter – utan att bristerna märktes. Det tycker jag låter precis som något jag behöver!
Jag djupdyker direkt i boken och försöker hitta något som skulle passa till mitt skrala skafferi. I mitt skafferi har jag mjöl, lök och mannagryn – det ser inte mycket ut för ögat, men jag hittar ett recept där jag kan göra falska fiskkroketter. En typ av nuggets, där man skär ut en fiskform ur stabbig mannagrynsgröt. Mums?
Surrogater: falskhet och besvär
Precis som idag hade kaffe en viktig funktion för att vardagen skulle fungera. Jag kan tyvärr inte stilla mitt begär på morgonen utan mitt beroende kickar in direkt. 72 kr är vad ett paket java kostar idag och jag känner mig som en addict när jag smyger runt valstugorna och hoppas de bjuder på gratiskaffe. Även detta går att lösa med beredskapstidens knep! Jag provar några recept på kaffesurrogater:
- Makaroner blandat med kaffe: smak 3 av 5, utseende 2 av 5 och tillfredställande 1 av 5
- Rödbetor blandat med kaffe: smak 1 av 5, utseende 5 av 5 och tillfredställande 0 av 5
- Ekollon blandat med kaffe: smak 4 av 5, utseende 3 av 5 tillfredställande 1 av 5.
Andra surrogater som inte är helt olikt vår tids vegetariska f*skpinnar, k*ttbullar eller sk*nka, är de falska kötträtterna. Ransonseringskorten på 40-talet gjorde svenskarna till ofrivilliga flexitarianer och i böckerna hittar vi recept som; falsk kalvfärs, sellerischnitzel eller palsternacksbullar. Det låter väl ändå som något som skulle kunna serveras på en vanlig lunchrestaurang idag?
Det känns mindre ensamt när jag rafsar ihop makaroner och barkmjöl, att tidigare generationer genomgått samma svårigheter. Känslan som infinner sig när man hungrig gör en verkligen uppfinningsrik. Jag har själv slängt ihop mina konstigaste rätter när jag varit utsvulten. Det mesta duger i krig och snabbmakaroner, ägg och hushållsost skulle kunna vara en carbonara (om man kisar lite). Ja, egentligen äter man nog lite vad som helst – för du är inte dig själv när du är hungrig.